Åsa Jinder

Författare

Jag var 7 år då min pappa berättade för mig att Expressen hade utlyst en poesitävling för barn. Jag hade just fått en gammal dagbok med guldinfattade sidor, där jag börjat skriva ned små tankar.

Det första jag skrev om var våren.
Det andra var mörkret.

"Natten kommer
natten går
nattens mörker skrämmer"

Med den dikten vann jag hela tävlingen. Jag frågade mamma, då prispengarna kom (70 kr) om jag fick göra vad jag ville med dem? Med ett löfte från mamma gick jag till tant Topsy i kiosken och handlade godis för alltihop.När jag kom hem fyllde jag hela sängen med godsakerna. Jag hade liksom ett himmelrike framför mig, salt surt sött. Choklad, remmar, kolor och klubbor. Och jag log när jag tänkte
- Är det så här att vara författare, då vill jag bli det.

1990 kom lyrikdebuten på Bonniers. 6 år senare var det dags för romandebut på Sellins. Hösten 2008 kom min senaste roman på Forum. "Vill du ha barn med mig"

Läs mer här...

Förlag:Bonniers Utgivningsår -91 Finns att köpa på www.vulkan.se		Bli min mamma igen Min mamma dog då jag 27 år gammal. Jag fann en tröst i att skriva och jag skrev "Mamma jag undrar var du är just nu Jag tror du finns som gud överallt och suckar när jag gråter. Men mamma tomheten är bedövande" Hans Isaksson från Bonniers förlag ringde efter att dikten varit publicerad i "Kommunalarbetaren". Han frågade om det fanns en historia och bad mig i så fall att skriva den. Jag skrev och diktsamlingen "Bli min mamma igen" blev en stor succé. Den sålde över 8000 ex vilket är unikt för en debutant. 200 ex är brukligt i sådana sammanhang.

Förlag: Bonniers Utgivningsår -92		"Flerstämmigt", "Stora boken om kristen tro" och"Sardinen på tunnelbanan" ...är bara några av de diktsamlingar där dikter från "Bli min mamma igen" finns representerade. Titel: Stora boken om kristen tro Förlag: Svenska kyrkan Utgivningsår -93 Titel: Sardinen på tunnelbanan Förlag: Alfabeta Utgivningsår -96

Förlag: Alfabeta Utgivningsår -94		Mamma är död I en antologi med bland andra Märta Tikkanen, Åsa Moberg & Kerstin Thorvall skrev jag följande rader. "Ljudlöst drog jag ned persiennerna. Rummet miste i konturerna, mörkret blev märkvärdig svart. Jag tog mig sakta fram till telefonjacket och drog ut det.Tog av mig jeansen. Tröjan. Drog hårsnodden ur håret. Jag minns att jag lade mig ned i sängen, försiktigt som ett djur som skall dö, först på mage,sedan på rygg. Sedan skrek jag."

Förlag: PM Bäckmans förlag Utgivningsår -94		Människans röst "Människans röst " är en antologi där det står i förordet att - om någon tror att något väsentligt någonsin skulle kunna uträttas, utan att värden som kärlek vänskap förståelse och mänsklig respekt är underlag för relationen har denna människa fel, och så enkelt är det. Jag skrev bland annat "Jag tror att solidaritet är en livsnödvändighet så länge man är fler än en. Solidaritet. Ett ord som syre då luften tagit slut. Ett kärleksmöte mellan makt och människa"

Förlag: Sellin Utgivningsår -96		Kärlek störst av allt, smärtsammast 1995 missade jag för första gången en transport på turné. Den var x2000 som fick gå utan mig, efter en sen kväll på dansgolvet på Valand. Inget större problem tills jag ringde sj:s bokning. Inte en plats på hela dagen. Följande eftermiddag fanns det plats på ett flyg. Några telefonsamtal senare var flyget bokat, pappan till barnen informerad, likaså min agent. Så, vad göra i Göteborg? Såg information om årets bokmässa på hotellrummet och visste plötsligt vad jag skulle göra de närmaste timmarna. Väl framme möte jag en redaktör från ett förlag som undrade om jag inte ville skriva roman. Jag log och sa att visst ville jag det- och var är dolda kameran?Det var inget skämt, några möten senare hade jag ett avtal med Sellins förlag och införskaffade en PC. Min första. Resultatet blev skilsmässoromanen "Kärlek störst av allt, smärtsammast". En roman som handlar Rebeckas väg genom livet. Ett liv som börjar med att hon blir lämnad av sin psyksjuka mamma som väljer att ta livet av sig. "Garderoben gapade tomt. Kvar var bara doften. Doften av modern. Rebecka höll krampaktigt i handtaget, som vore hon rädd att någon skulle slita det ur händerna på henne. Hon stirrade och försäkrade sig, gång på gång. Den var tom. Katastrofen var ett faktum. Modern var borta. En förundran växte inom henne, men hur hon än ansträngde sig kunde hon inte komma på vilket fel hon gjort. Bara en sak lärde hon sig. När en människa som inte får svika sviker, då kan vem som helst svika. Och då är världen farlig. Rebecka lärde sig att aldrig någonsin behöva någon. Och världen blev farlig." I vuxen ålder har Rebecka svårt att vara någon nära, rädd att förlora människor låter hon bli att släppa in människor i sitt inre. I samband med en skilsmässa kommer all ångest hon lagrat och inte bearbetat sedan mamman dog. "Jag bar så mycket smärta inom mig att jag inte visste vad den skulle kunna göra med mig om jag någonsin skulle låta den komma fram. Skammen var svullen och vidöppen, den söndervärkta självkänslan dallrade andfådd under den väldiga massan av skuld, och gjorde det omöjligt för mig att känna någonting annat än avsky inför mig själv. Obegriplig var jag, och naturligtvis fullkomligt värdelös, ty trost att jag i mina bästa stunder kunnat verka riktigt normal, hade nu John slutligen förstått hur det var ställt med mig. Han hade insett att allt var nedskitat och förfallet under den tjusiga fasaden. Ett tomt dallrande av fulhet."

Förlag: Trots allt Utgivningsår -96		Gästfritt I början av 90-talet ringde tidningen "Trots allt" och ville ha en krönika. Den krönikan ingår i en antologi förlaget gav ut 1996. När jag läser texten idag minns jag tiden. Det gick en våg av nyandlighet genom landet. Vi var precis i början av tarot och stenar och allt av NewAge som skulle slå ut i full blom. Jag hängde på i tanken och dammade av min gamla barndomstro. Idag känner jag inte igen mig. Jag övergav dessa tankar. För vad är svårt att på några rader beskriva. Kanske skriver jag om det någon gång....

Förlag: Verbum Utgivningsår -2004		Tyst! 2004 fick jag en förfrågan om att skriva i en antologi som heter "Tyst!", en antologi med 15 röster om tystnad. Jag skrev bland annat: "Jag älskar att bada. Jag vet inte vad det är med vatten, men det gör mig hel. Då jag sänker huvudet under vattenytan fylls jag av en märklig trygghet. Som om jag låg i själva moderlivet. Tystnaden är då som ett vackert eko, jag kan höra mitt hjärta slå. Under vattnet är jag aldrig svag rädd eller trasig. Så måste det kännas att vara ett foster i en kvinnas moderliv. Kommer vi till världen så? Tror vi att vi är starka, trygga och hela då vi möter det intensiva ljuset och kylan i det nya rum som kallas livet? Möjligen är det så. Med tiden försvagas vår grundtillit i kraft med varje skrik som inte besvaras med en smekning. Varje fråga som aldrig får svar. Till slut blir vi bara de enkla människor vi är med fel och brister. Människor som luras att tro att det vi bär på är tomhet, när det i själva verket bara är en tystnad som bär idén om ett liv. Ditt liv. Lyssna och du får svar"